Sneaky indianer i vassen!
Alltså det krävs ju ingen Sherlock Holmes för att förstå exakt var i min menscykel jag befinner mig i när jag läser mina senaste inlägg. Nog för att det jag skrivit är sant, men det är ju lite väl marinerat i PMS. Jag har ett verkligt problem med det. Att sorgen, den som jag visserligen bär med mig varje dag, blir så oerhört avgrundsdjup just dagarna innan det är dags. Jag känner mig så jävla skör och hudlös. Och gnällig. "ÄLSKA MIG. NU!" med bebisröst liksom. Sedan med några hugg i magen och med nyinköpta tamponger så börjar jag funka igen. Jag börjar stå ut med mig själv och känner mig stark och fin. Who needs a man egentligen, för att vara värd? Sedan börjar det om nästa månad. Fuck.
Valet
Idag är det val. Lars Ohly väljer kärleken. Det allra rödaste i livet. Han säger till oss: - Jag vill verkligen vara tillsammans med Åsa hela livet". Ingen har sagt så till mig. Ändå har jag så innerligt velat tro att det var så det var, med varje pojke jag träffat. Nu vet jag att han måste säga det. Högt och tydligt. För med åldern och alla bakslag så hör jag dåligt och fattar trögt.http://open.spotify.com/track/4XwD5BQ8sUNxmgSw8vMkS4
Hur var det nu det var?
Ibland, oftast allt för sällan, kommer den där knivskapa insikten. Då Fermats gåta blir en barnlek, då kakan lossnar ur formen utan att kladda. Bent sjunger: ..."so I kissed you so you wouldn't remember". Och jag hör dem och inser, att det var pojkarnas fel. Att i samma sekund de böjde sig ner och lade sina läppar mot mina, det var då all rim och reson försvann från mitt kropp och jag drabbades av svår amnesi. Hur var det nu det kändes att bli lämnad?
http://www.youtube.com/watch?v=gGyPOMcfZV4
http://www.youtube.com/watch?v=gGyPOMcfZV4
Alt+ctrl+delete
Ibland måste man helt enkelt lämna sin trygga från tv-inhämtade erfarenhet och komma ned i den riktiga verkligheten. Att orsaken till varför han inte hört av sig inte beror på vad Miranda (i sex and the city) menar att han inte är så "into you". Istället är orsaken något så på riktigt som att han har varit hos sin parkinsonsjuke pappa för att klippa och raka honom.
Modärnt
Angående att jag inte är up-to-date med den senaste musiken. Det här är i alla fall modernt för mig och nytt. Samt väldigt bra:
Ränderna går aldrig ur
Kerstin: -Ja, här behöver vi någon som är smart, klurig och har huvudet på skaft! Jag: -Okej, jag tar det!
Och tro på fan att jag inte lyckades ta den sjunde nyckeln innan jag klev ut från anställningsintervjun. I fredags gjorde jag ett försök att köpa in lite mer jobba-på-kontor-kläder. Jag har bara hillbillieskjortor och trashiga t-shirts. Jag kom hem med en plastpåse innehållande en ac/dc t-shirt. Så i lördags fick jag göra ett nytt försök och tog hjälp av en expedit. Jag kom hem med två skjortor/blusar. Fina? Nja. Men de funkar för ändamålet och de kan bäras till jeans. Någon måtta får det väl ändå vara på snofseriet. Jag är ändå en hillbilly. Proud dessutom! Nu ska jag bara leta rätt på väckarklockan och ställa den på mitt i natten. För det är väl då som kontorsmänniskor går upp, eller?
